Solen skiner, det är ett par minusgrader och träden har äntligen blivit vita av frost igen. En perfekt dag att vistas utomhus och ladda kroppen med positiv energi.
Jag vet inte om det är för att jag är född och uppvuxen på landsbygden eller om det är min personlighet -det kanske är en kombination som gör att jag uppskattar tystnaden så mycket. Jag trivs bra att vara ensam med mig själv, att få tänka och bara vara. Att gå ut ensam i skogen är som meditation för mig, och det är något jag behöver göra för att må bra.
Solen skiner, det är ett par minusgrader och träden har äntligen blivit vita av frost igen. En perfekt dag att vistas utomhus och ladda kroppen med positiv energi.
Jag vet inte om det är för att jag är född och uppvuxen på landsbygden eller om det är min personlighet -det kanske är en kombination som gör att jag uppskattar tystnaden så mycket. Jag trivs bra att vara ensam med mig själv, att få tänka och bara vara. Att gå ut ensam i skogen är som meditation för mig, och det är något jag behöver göra för att må bra.
Jag är nog en person som man kallar introvert. En person som kanske inte säger så mycket, en person som inte deltar i så många sociala sammanhang, en person som analyserar mycket och gärna sitter för sig själv. Det är verkligen inget som jag upplever som något negativt för mig. Men jag kan tyvärr ibland uppleva man använder ordet introvert som något negativt. Att det finns en anledning till att man ’blivit introvert’, att det är något som är fel. Man kanske är deprimerad, mår dåligt över något som hänt eller har dåligt självförtroende. Ingen skulle väl fråga en extrovert person varför hen är så utåtriktad och gärna pratar med folk, eller har jag fel? Jag har ända sedan jag var barn varit lite tillbakadragen, tyst och inte tagit så mycket plats. Men det har varken handlat om att jag varit blyg eller att jag mått dåligt. Jag var nog ett rätt glatt barn vad jag minns, och trivdes bra både hemma och i skolan. Det var bara så jag fungerade i sociala situationer, det var den rollen jag tog -som jag trivdes med, och gör fortfarande. Varför ska det ena eller andra vara mer eller mindre normalt? Eller uppfattas som mer eller mindre bra?
Jag tar plats där jag känner att det är nödvändigt eller meningsfullt, och den platsen räcker gott och väl för mig!
Vi hörs snart igen! Kram från Kajsa
