Jag var lite nervös innan. Nervös över att jag inte skulle orka så mycket som jag hoppades. Nervös över att jag skulle få ont i knät. Och nervös över att jag skulle upptäcka någon svaghet som jag kanske missat i kroppen efter graviditet/förlossning. Det är snart 6 månader sen förlossningen och vårruset skulle min fjärde löptur därefter.
Med hörlurar på huvudet och gps-klockan på armen var loppet igång, och jag startade i ”jogginggruppen”.
När jag väl tog de första stegen så försvann nervositeten och det kändes jättebra. Det gjorde inte ont någonstans och jag höll ett tempo som kändes bra i kroppen. Jag blev andfådd men inte slutkörd.
Klockan på armen visade under loppet bara sträckan jag sprungit, inte hur lång tid jag varit ute i spåret. Och jag tror det var en av anledningarna till att det kändes så skönt. -Det var helt kravlöst! Det spelade ingen roll om jag var under 6 min/km eller om jag var över 7. Det var bara härligt och roligt att springa. Och att jag samtidigt kände att kroppen höll. Fantastiskt!
Så fantastiskt att jag redan i bilen på vägen hem, satt och letade fler lopp att springa -har dock inte bokat något än. Men jag hoppas att jag kommer iväg på något fler i år.
Vi hörs snart igen! Kram från Kajsa